Pintorparhäxans elev

Om boken

I ”Pintorparhäxans elev” möter läsaren den tioårige pojken Sverker, som på grund av den långa resvägen och de dåliga förbindelserna tvingades bo på Arbetsstugan i Arjeplog. Boken berättar om tiden på arbetsstugan, där Sverker levde under åren 1926–1930.

Det var den 15 september som han anlände till fots. Han hade aldrig varit till Arjeplog tidigare och aldrig hemifrån längre än några nätter i sträck. Nu visste han inte om han skulle kunna ta sig hem till jul ens. Hemlängtan och otrivsel präglade hela hans arbetsstugeperiod. Han kom dit som en blyg och mycket olycklig pojke, men med tiden förändrades han och slutade som ledare för pojkgänget. Under hela tiden fanns föreståndarinnan, Pintorparhäxan, där vaktande som en hök.

"Detta är berättelsen om Sverker Burman, nerskriven av hans brorsdotter. När han var tio år skickades han till Arbetsstugan i Arjeplog, året var 1926, för att gå i skolan i fyra år och även arbeta hårt. Titelns Pintorparhäxan syftar på skolfröken, som man sade på den tiden. Hon var sträng och orättvis, men Sverker verkar ändå ha klarat sig tämligen helskinnad. Det var ett hårt liv, med pennalism mellan eleverna och tungt arbete, vedhuggning, hämtning av tonvis med vatten, men värst var hungern - barnen fick aldrig äta sig mätta.
Det fanns dock glädjeämnen bland allt elände, som marknaden i Arjeplog, som beskrivs mycket målande, julfesten, lyckan i att komma hem till föräldrarna på lov. Naturen var också en glädje och tröst för den unge Sverker, sommar som vinter. En bok på ett enkelt språk, lättläst och med en intressant inblick i livet förr, där man gladde sig åt de små glädjeämnena."
Inger Ulfstedt-Fjellsson
BTJ