Postkolonial kärleksdikt
Om boken
Medverkande: Athena Farrokhzad (övers.), Adam Westman (övers.), Per Bergström, Ylva Karlsson
I Postkolonial kärleksdikt utgår Natalie Diaz från ett amerikanskt ursprungsfolk som gör motstånd mot sin egen utplåning. Hon rör sig mellan missbrukande bröder och sagolika älskare, mellan ökennätter och fördämda floder. Genom boken rinner vattnet, den ursprungliga källan till liv, som inte går att särskilja från kroppen och vägrar varje försök till inhägnad. I mötet mellan tre språk – engelska, spanska och mojave – skriver Diaz en sorgsen och våldsam lovsång till queer kärlek i en grym samtid.
Natalie Diaz är född 1978 och växte upp i Fort Mojave Indian Village vid Coloradofloden i Kalifornien. Hon debuterade 2013 med När min bror var aztek och belönades med Pulitzerpriset för Postkolonial kärleksdikt. Diaz tillhör Gila-stammen, är tidigare basketproffs och en engagerad aktivist för mojavespråkets bevarande. Hon är även verksam som professor vid Arizona University och som lärare vid Yale.
