Att aldrig vandra vill

Om boken

Johan Haquin Wallman (1792–1853) var sin generations skickligaste antikvarie. Under tjugo års tid reste han genom Sydsverige för att dokumentera fornlämningar. Han skrev prisbelönta avhandlingar och blev ledamot i Vitterhetsakademien. Han var sjuk i tuberkulos och malaria, upp över öronen skuldsatt, utstött och förtalad. Ingenting kunde dock förmå honom att sluta forska om forntiden. Johan Haquin Wallmans sätt att bedriva arkeologi föll snabbt i glömska och ingen har utforskat hans enorma kvarlåtenskap. Med Johan Haquin Wallmans livsöde som fond ger boken ett nytt perspektiv på hur arkeologin växte fram under 1800-talets första decennier och vilken avgörande betydelse som romantiken har haft för vår syn på forntiden. Påvel Nicklasson är docent i arkeologi vid Lunds universitet.